På Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg pågår ett stort byggprojekt. Jonny Hansson på Medicinsk Fysik och Teknik (MFT) lär vara inblandad. Vi frågade honom om projektet och hans roll i det.
SJUKHUSFYSIKERN: Hej Jonny, det sägs att du jobbar en hel del med ett stort byggprojekt på SU/Sahlgrenska, vad är det för ett projekt?
JONNY: Ja, det är ett Bild- och interventionscentrum som byggs mitt på sjukhusområdet (sju gamla byggnader fick rivas för att komma igång). Det kommer att inrymma hela Radiologiavdelningen med intervention och Nuklearmedicin med radiofarmakacentral inkl. cyklotron. Överst blir det ett operationsplan med bara hybridsalar och i botten en sterilcentral.
SJUKHUSFYSIKERN: Hybridsal verkar vara ett modeord. Kan du förklara kort för oss som jobbar med annat vad det är?
JONNY: Ja, det är inte helt solklart vad man menar med det. Vi definierar det som en operationssal med en avancerad diagnostisk utrustning som är fast installerad, vanligtvis en angio men det kan också vara MR, CT osv. De ingrepp där man tidigare stod i valet om att göras på Röntgen eller Operation vill man nu göra på hybridsal.
SJUKHUSFYSIKERN: Hur kom du in i detta projekt?
JONNY: Efter några års bråkande om vilka som var i störst behov av nya lokaler beslutade sjukhuset att försöka få bygga ett hus som kan ta in all den tunga utrustning som vi idag inte får in centralt på sjukhuset. Dessutom hade sjukhuset äntligen kommit fram till att man behöver en cyklotron. 2005 blev några av oss enhetschefer på MFT uppkallade till planeringschefen som berättade om projektet. Han sa att med så mycket avancerad utrustning krävs stor insats från medicintekniker och sjukhusfysiker men hans erfarenhet var att vi inte levererar. Nu är det upp till bevis, sa han och spände blicken i oss. Han var bra på det. Medan MFT-ledningen kämpade för förståelse att ett sådant projekt inte kan ingå i de uppdrag vi redan hade hos verksamheter utan att sjukhuset måste skjuta till extra, kunde vi som utgår från strålskyddsuppdraget mer fritt styra om och fokusera på de frågor vi tyckte var viktigast. Vi ville tidigt visa för projektledning och konsulter vilken information vi tänkte stå för i deras arbete. Min erfarenhet från tidigare projekt är att vi sjukhusfysiker lätt får en oklar roll; projektledarna förstår inte riktigt vad vi ska göra och vi har svårt att förklara det. Jag tycker vi ska hålla en hög ambitionsnivå i det frågor vi lyfter fram men de ska också vara relevanta för projektet.
SJUKHUSFYSIKERN: Hur löste ni det här då?
JONNY: Istället för att vänta på uppdrag i projektet tog vi tag i några konkreta frågor som vi visste att projektet kommer behöva svar på, dels en plan för strålskydd i de lokaler som planeras och dels startade vi en ”störgrupp” som tittar på vilka risker vi har med att utrustningar stör eller störs av andra i eller kring huset. Utgångspunkten för husbygget var att bygga det så flexibelt att all utrustning som ska in ska kunna stå var som helst. Riktigt så enkelt visade det sig ju inte vara. Samtidigt har vi varit med i de arbetsgrupper som planerar lokalerna och den blivande verksamheten. Där har vi kunnat bevaka att de riktlinjer vi givit också följs. Bara för att man sagt en gång hur det ska vara betyder det inte att det följer med i alla förändringar. Cyklotronfrågan höll på att hamna i malpåse p.g.a. oenighet om teknisk nivå. Då tog MFT ett tydligt initiativ och fick in den i projektet igen. Efter detta är det ingen tvekan om vem som driver planeringen av radiofarmakacentralen.
SJUKHUSFYSIKERN: Vad är din roll idag?
JONNY: När det beslutades om att bygget skulle genomföras fick jag rollen som koordinator för de insatser som MFT ska göra. Jag ska alltså se till att rätt person svarar på konsulternas frågor och bevaka att projektet inte drar iväg åt ett håll där vi tappar kontrollen. Inom projektet ska ju också MFT planera för sin radiofarmakacentral med cyklotron. Där ingår inte jag i arbetsgruppen utan jobbar på samma sätt med projektledning och konsulter i frågor som kommer från det hållet.
SJUKHUSFYSIKERN: Hur mycket sjukhusfysikerjobb blir det?
JONNY: Självklart ramlar man in på frågor som inte är rena sjukshufysikeruppgifter men sedan ett år tillbaka samarbetar jag med MFT:s planeringsledare i projektet. Hon är medicintekniker och där har det blivit naturligt att vi fördelar uppgifter efter vår profession. Inga projekt är perfekta där alla gör bara det man är specialist på och för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle måste man offra vissa timmar där man kanske inte får fullt utlopp för sin kompetens. Det gäller ju att optimera sin insats. Projektet har begåvats med en stark och visionär ledning som har respekt för kompetens. Jag tycker vi har hittat en bra plats.
SJUKHUSFYSIKERN: Hur tycker du att det gått hittills?
JONNY: Konkret är det svårt att säga eftersom huset precis börjat byggas men jag tycker att vårt samarbete med konsulter och projektledning utvecklats under arbetets gång. I början var vi stressade över att konsulterna bara frågade hela tiden och de var sura för att vi inte svarade tillräckligt fort men nu bär det frukt och man känner att de jobbar för oss mot ett gemensamt mål. Vi har också haft en del diskussioner med verksamheterna om MFT:s tekniska krav verkligen är för deras bästa. Det krävs ett långsiktigt samarbete för att få till det så att alla jobbar med det man är bra på. De frågor vi tog tag i tidigt har vi fått respekt för att vi tar ansvar för.
SJUKHUSFYSIKERN: När blir det klart?
JONNY: Planen är att det ska vara klart för inflyttning hösten 2015 och komma i drift i mitten av 2016.
SJUKHUSFYSIKERN: Lycka till!
JONNY: Tack!